Främre korsbandskada

 

Skademekanism
Det främre korsbandet står tillsammans med sidoledbanden, bakre korsbandet och meniskerna för den passiva stabiliteten i knäleden. Om någon av dessa strukturer skadas är risken stor att knäleden blir instabil och vill “vika” sig vid belastning. Främre korsbandsskada är en vanlig idrottsskada. Skademekanismen är rotations- eller översträckningsvåld mot knäleden vid kontaktidrotter som exempelvis fotboll, handboll eller ishockey. Vridvåld utan tackling eller kroppskontakt förekommer också
inom flera motions- och idrottsaktiviteter, t ex utförsåkning på skidor. Främre korsbandsskada kan förekomma som isolerad skada eller i kombination med andra knäskador, t ex sidoledbandsskada eller meniskskada. Främre korsbandsskada är en av de vanligaste och samtidigt en av de svåraste knäskador som förekommer i samband med idrott. Knäleden bör undersökas både akut och efter några dagar. Den svullnad och smärta som uppstår i knäleden efter skadeögonblicket kan gör att det är svårt att undersöka stabiliteten akut.

Symtom
Främre korsbandsskada är den vanligaste orsaken till akut blodutgjutning i knäleden. Knäleden kan vara fylld med blod, kraftigt utspänd och därmed mycket ömmande. Ungefär 75 % av alla med blodutgjutning i knäleden har en främre korsbandsskada. Den skadade upplever omedelbar smärta och har svårt att belasta knäet med kroppsvikt. Knäet svullnar upp som regel inom ett par timmar efter skadan. Rörelseförmågan begränsas och knäet känns ömt. Vid försök att belasta med kroppsvikt känns knäleden ostadig eller har en tendens att vika sig. Ibland märker den skadade inte instabiliteten i knäleden förrän den belastas på ett särskilt sätt.

Prognos
Nuvarande operationsteknik för att rekonstruera ett skadat främre korsband innebär att idrottsutövaren måste avstå från idrott i cirka sex månader efter operation. Även den skadade har möjlighet att återvända till idrott på hög nivå bör man komma ihåg att ingen operationsmetod helt kan återställa knäets funktion. Stabiliserande operation förefaller dock nödvändigt hos idrottsutövare på hög nivå.

 

Ovanstående baserar sig på en rapport “Statens Beredning för Utvärdering av medicinsk metodik”.